Onsdag med Blondie.

Onsdagen gick även den i lite mer i ovanlighetens tecken. Jobbet började med ett tidigt möte och fortsatte med kurs hela eftermiddagen. Kursen var väldigt intressant även om jag nog inte fattade allt lika fort som vissa av mina kollegor. Jag behöver alltid sitta och testa och prova mig fram, jag vet om att jag inte är världens snabbaste när det gäller teknik.

Efter kursen gott kaffe och trevligt sällskap med J och O. På kvällen kom min käre make hem efter ett snabb besök i Stockholm, alltid trevligt när han är hemma igen.

Satt och bloggade och lyssnade på en skiva, denna gång på en grupp som fick sitt genombrott på 70-talet. Blondie, som för mig är väldigt förknipad med sångerskan i bandet Debbie (Deborah) Harry, anses av många som ett av de mest inflytelserika punkbanden. Med låten Heart of Glass gjode de stor succé både i Europa och USA 1978. I Storbritannien hade de redan tidigare samma år haft en jättesuccé med låten Denis.

Debbie Harrys spröda men ändå kraftfulla röst är fanatstisk, särskilt i sådana låtar som Heart of Glass och Dreaming, (den senare gjorde Yo La Tengo som en cover på albumet Freedom of Choice: Yesterday's New Wave Hits As Performed By Today's Stars). Däremot är jag inte särskilt förtjust i Call me som fanns med på soundtracket till American Gigolo.

Min absoluta favoritlåt med Blondie har jag kommit fram till att det måste vara Maria. Visserligen kom den inte förrän 1999, d.v.s. 17 år efter att bandet bröt upp. Maria finns på cd:n No Exit och jag tycker personligen att Debbie Harrys röst aldrig har varit bättre. Den kan man verkligen lyssna på och njuta av många gånger.

Debbie Harry är still going strong och turnerar i år med Cyndi Lauper och Erasure i True Colors Show. Jag tycker det är så fantastiskt kul att så många 70-tals artister fortfarande är aktiva inom musiken och turnerar och även släpper skivor.

Innan jag gick och la mig såg jag naturligtvis favoritserien Heroes, äntligen fick man veta vem Sylar är, hu vad spännande!