Plötsligt så händer det....

Oj vad jag har längtat efter att få skriva detta som har varit en hemlighet sedan i tisdags. Jag fick vikariatet och jag bara är såå glad! Låg som jag skrev i ett tidigare inlägg hemma och försökte kurera min förkylning och hålla febern nere, plötsligt så ringde det. Lite sådär halvsnurrig svarade jag och det var min blivande chef som ringde. Jag insåg ju stundens allvar och det var now or never. Hon frågade hur jag mådde och jag sa att jag var halvkass, då kan kanske jag pigga upp dig sa hon och på en startsträcka på fem sekunder, hade jag en puls på 150 och ett otroligt löjligt, men nöjt leende i ansiktet. Jag vet inte om jag tackade henne tillräckligt men skulle du någongång läsa detta så tack A!! Jag lovar att jag ska göra mitt allra bästa. Jag hade dock lovat att inte säga något så inte förrän idag när det var det officiellt, så nu kan jag babbla på hur mycket som helst.


Har messat några kompisar och fått en massa grattis tillbaka, så kul det ska bli att jobba tillsammans med "nygamla" arbetskamrater.

Idag tog jag en promenad ute för första gången sedan förra veckan, det kändes skönt fast jag blev fort trött. Imorse steg upp jag upp och kollade lite på tv efter att jag hade läst morgontidningen, kom rakt in i ett Beat Club Performance från 1967 med Cat Stevens, herregud vad han såg ung ut och vilka otroligt läckra kläder han hade! Sådana kläder skulle jag utan att tveka gärna gå i idag. Sjöng bra gjorde han också, I'm gonna get myself a gun hette låten. (Kunde inte låta bli att kolla upp hur gammal han var där, 19 år om jag inte räknade fel , iallafall är han född 1948).

Så kom min käre man hem och vi försökte röja lite bland dammtussarna här, medan han gick och lyssnade på melodifestivalslåtarna, med Godmorgon på repeat, lyssnade jag i andra rummet på The Long Road Home med John Fogerty, det är en samlingsskiva som innehåller låtar från både hans tid som sångare, låtskrivare och gitarrist och "bandleader" i Creedence Clearwater Revival och från hans karriär som soloartist.

Att H-I står ut med Uno och Irma är något jag förundras över, tack och lov har han inte så taskig musiksmak som man skulle kunna tro, han lyssnar faktiskt på både Queen, hans favoriter, och Pink Floyd, en annan favorit och blandat men han tenderar att bli fast för vissa mindre njutbara låtar ibland. Ska han nu tvunget fastna för någon schlagerlåt kunde det väl åtminstone ha varit the Arks!

Förresten, CCR har alltid tillhört mina favoriter och när jag lyssnade så förflyttades jag hastigt tillbaka i tiden till, way back when, när jag för första gången hörde Travelin' Band. En annan liten minnesglimt som flimrade förbi är när jag och min pappa står och letar igenom skivbackarna på Domus i Kristianstad efter Cosmo's Factory, CCR, femte, och kanske bästa, album. När jag väl kommit hem låste jag in mig i mitt rum och spelade skivan gång på gång tills min mamma mitt i natten ropade att jag måste sluta spela nu, inte så konstig kanske, om det inte hade varit för att jag hade sovit i flera timmar vid det laget. Tydligen hade jag spelat skivan så många gånger att t.o.m. min kära mamma hörde den i drömmen.

Övergick till att lyssna på Yo La Tengos I'm not afraid of you and I will beat your ass. Den var ganska mysig att lyssna på med sin blandning av indie-rocklåtar. Ingen låt som fastnade direkt, ska lyssna lite mer på den imorgon.

Såg ungefär halva dvd:n Heavy Metal- Louder than life, 3 timmar mycket prat och inte så mycket musik, det blir lite för uppstyckat när en massa kända och halvkända och okända ska uttala sig om samma sak hela tiden. Lite synd när man vill höra någon prata initierat om ett band. Just denna kändes som om man hade velat få in så mycket som möjligt om så många som möljligt.

Jag har t.ex. kollat på de flesta dvd:er som har getts ut om Led Zeppelin och de är av ganska medioker kvalitet. Ska man kolla på någon bra dvd om Led Zeppelin är det den officiella dubbeldvd:n som släpptes 2003 som gäller, den är producerad av Jimmy Page och det om något borgar för bra kvalitet, han släpper inte ifrån sig en enda ton som inte är fulländad! The Song Remains the Same är också den ett roligt inslag i Led Zeppelinsagan. Lite sanna och lite drömda sekvenser som blandas, ingen superhistoria men ganska kul att se ändå.


Annars, den absolut bästa dokumentär förutom ovanstående officicella LZ-dvd:n, var den jag såg förra året, Ray Davies -världen från mitt fönster, där han själv berättade om sig och Kinks, sedan kom Bob Geldorf, Elvis Costello och Paul Weller med intelligenta kommentarer.

När jag nu ändå är inne på ämnet film och dvd, kolla gärna på The Blow Up, filmen är en kultklassiker av Michelangelo Anonioni från 1966. Kläderna är fantastiska, historien ganska kul och man ser en massa då okända, numera mer kända skådespelare. Sist men inte minst så innehåller filmen en liten snutt på ca 3 minuter med The Yardbirds med uppställningen Jeff Beck och Jimmy Page, bara för dessa minuter är filmen värd att ses om inget annat!!!

Apropå, Jimmy Page och gitarrsolon, tidningen Guitar World har listat de 20 bästa gitarrsolona genom tiderna och bloggen Cityrag har har sammanställt länkar till videos av alla dessa på Youtube. Tyvärr har en del av dessa plockats bort från Youtube, men listan kan man ju alltid kolla in om man vill. Tipset hittade jag i Metro, tack.

På Youtube finns ju också en mängd andra godbitar, t.ex denna Jimmy jams with Elvis, om denna uppställningen hade varit sann, vilken skön musik hade då kunnat smeka våra öron tro?

Annars har det inte hänt så mycket här idag, jo, jag har planterat om några blommor, skönt att ha det gjort, och har tvingats slänga mina fantastiskt vackra mörkröda glödande rosor som jag fick av min käre man på vår bröllopsdag i lördags, de var vissna nu. Det blev ingen middag för att jag var sjuk, men väl de högsta rosor jag någonsin sett, de var nog 110 cm höga. Tyvärr fick de skatta till förgängelsen idag.

Också tyvärr, är min kära dotter på gotland, önskar att hon var här, men när hon nu inte är det så hoppas jag att hon och hennes pojkvän har det riktigt skönt hemma hos hans föräldrar och att de äter en massa god mat. Dock inga ägg, det skulle jag inte önska att någon måste utsätta sig för. De enda ägg jag vill ha i påsk ska vara av marsipan eller choklad!