Cevapcici, chefer och nymålade staket.

Fredag, upp tidigt som vanligt, lite huvudvärk som jag har haft nästan hela veckan. Åkte in till jobbet i stan och satt och försökte lära mig lite om webbsidor, som tur hade jag support både i rummet och någon man kunde ringa till.

Vid ett-tiden gick jag ifrån jobbet, jag skulle jobba på lördagen och passade på att ta ut lite kommande komptimmar. Ganska skönt att gå hem lite tidigare eftersom vi skulle bort på middag hos några kompisar. Passade på att städa lite och sen kom H-I hem och vi gick bort till S och D. Fick jättegod bönpaté, goda cevapcici, och ostpaj. Trevligt att sitta och prata bort några timmar i trevligt sällskap. Sedan hem och kolla lite på internet och sedan var det dags att koja!

Lördag, upp tidigt igen, fick en liten chock när jag såg att vi hade fått en ny chef enligt tidningen, visserligen visste jag att det var på gång med en sådan men det kändes ändå lite chockartat.
Jobbet var verkligen ganska lugnt igår, inte många besökare, vädret var ganska soligt men blåsigt och därför inte så varmt. Säkert var alla människor ute och jobbade i sina trädgårdar eller gjorde något annat men på bibblan var de inte iallafall.

Blev hämtad av H-I och J, körde och köpte thaimat, kyckling till oss tre och vegetariskt till O.

Maten var god, enda problemet var att man blir så trött av att äta, dessutom hade vädret vid det här laget ändrat sig helt. När vi kom hem regnade det t.o m. resten av kvällen flöt på ganska lugnt. Kanske därför jag kände mig så trött.

Söndagmorgon, upp igen relativt tidigt, förstår inte varför jag envisas med att vakna tidigt när jag är ledig, vanligtvis är jag jättetrött på vardagarna när jag ska till jobbet. Det där är någon slags gudomlig orättvisa, det borde ju egentligen vara tvärtom.

J och O kom gående hit och skulle måla klart staketet idag, bäst att passa på när det är soligt ute och regnet inte ser ut att vara omedelbart i antågande. Jag gick och handlade och det blev bulgursallad, bönsalsa, gräddfil, kycklingfilé, vegetariska quornbitar och fullkornsbaguetter. Glass till efterrätt. Vid affären träffade jag två kollegor och stod och pratade en stund med, alltid roligt att utbyta lite nyheter. H är verkligen en rolig och frisk fläkt, det ska bli så kul att jobba ihop!

Efter maten körde vi ut till Nova för att leta efter någon födelsedagspresent till H-I, uppdraget misslyckades skändligen eftersom allt vi kom ut med var en cd med Nelly Furtado som J köpte till sig själv. Lite synd att jag kände mig så jäktad för jag har nästan ingen tid alls att gå i affärer och leta efter presenter. Jag tycker att det är jättejobbigt att hitta på presenter till killar, karlar eller män. Jag har noll koll på vad man skall köpa till the opposite sex! Ännu mer besvärligt blir det eftersom H-I inte har uttryckt någon önskan om något han vill ha.

När vi kom hem igen hjälpte H-I till med att avsluta staketmålandet medan J och jag hängde här inne och diskuterade olika menyer till min och hennes födelsedag senare i sommar, här måste det planeras och skrivas listor (jippie). Det senare någon min kära dotter och käre man alltid retar mig för. Men, jovisst, jag gillar att ha struktur på saker och ting och listor är ett ganska bra sätt som inte kräver så mycket av en och dessutom underlättar det en hel del för en, tycker jag. Några bilder på vårt blommande körsbärsträd.

Vidgade vyer.

En otroligt väderleksmässig vacker dag. Så passande då att att denna dag var inbokad för personalutflykt, alltid roligare med sol än regn och jag har varit på personalutflykt i båda typerna och jag föredrar definitivt sådant väder som idag.

Kosan gick till Halmstads nya stadsbibliotek som verkligen var otroligt fint, både lokalerna och den fysiska placeringen, allra finast var nog atriet som idag var fyllt med tusentals blommande narcisser runt en vacker men ännu ganska kal ask. Otroligt vackert var det iallafall.
Väl på plats fick vi en trevlig guidning på lite mer än en timma och det var roligt. Under rundvandringen gick vi förbi en monter med gamla böcker, läste iallfall en riktigt rolig mening i en av de böckerna, "gamla qvinnor räknas ofta som trollpackor om de ej ega barn". Vilken tur att jag har ett då, annars hade jag snart varit i riskzonen. Tyvärr kommer jag inte ihåg vilken bok jag läste det i.

Efter en liten rundtur i Halmstad innerkärna åt vi på Lilla Helvetet, en jättetrevlig restaurang som serverade "Kockarnas Buffé" till lunch, vilket innebar stor salladsbuffé, soppa och varmrätt, i vårt fall, tomatsoppa, fisk -och skaldjursgryta och pasta.

Allt var väldigt gott och efter ytterligare en liten runda åkte vi tillbaka hem.

Väl hemma gick jag och köpte glass, något jag hade varit sugen på hela dagen i det extremt fina och varma sommarvädret. Jag tror att E också var ganska glassugen och hoppas att hon också köpte sig en stor strut, för min del blev det en Pepe, en lakritsglass med små bitar av sötlakrits i glassen.

Vi var inte ute i solen sådär länge men trots det känner jag mig helt slut just nu, sitter och hänger framför datorn bara, ska nog kolla lite på Tradera, kanske finns där ett par örhängen eller något annat fint som väntar på mig.

Kolla in det fina atriet på Halmstads bibliotek, just nu blommande narcisser:

Magnolian blommar för fullt.

Tisdag och solen började så smått titta fram igen efter en kall och tråkig vecka. På eftermiddagen var det riktigt strålande väder. Skönt, det har jag verkligen längtat efter ett tag nu, alla blir på så gott humör, ja, iallafall nästan alla.

Dagen började med några timmar på jobbet och sedan resten av dagen, fortfarande på jobbet men nu inne på huvudbiblioteket. Först lite datorstrul, men sedan, efter en trevlig lunch med trevliga kollegor, så flöt det på ganska bra. Jag vill inte påstå att jag fattade allt men iallafall bra mycket mer än jag hade fattat innan och jag inser att jag kommer att förstå det här
så småningom - en superskön känsla!

Efter det ett möte om något som kommer att hända i höst, en litteraturfestival, de flesta programmen lät väldigt trevliga, något roligt att se fram emot i höst förutom mitt byte av arbetsplats.

Kom hem ganska glad ihågen, mötte en av grannarna precis utanför och hon berättade att de hade fått ta ut Anticimex idag för de hade fått råttor på tomten! Blää, känns läskigt att veta att det finns sådana odjur bara några meter ifrån vårt hus. Att vi måste ha dörren öppen inser jag för annars kommer vi att få värmeslag, men jag tänker nog försöka bli lite mer noga med att stänga dörren innan det blir mörkt ute och lite sådana saker.

Satt och kollade lite på internet och lovade plötsligt att fixa middag till J och O, kändes ganska kul att kunna slänga ihop något och sedan åka in till dom och ringa på och leverera maten. På deras miner kan jag nog säga att de verkade mycket tacksamma. Det måste vara vädret som tillfälligt förvred huvudet på mig.

Under tiden jag fixade maten lyssnade jag på Led Zeppelins dubbelalbum Physical Graffiti, en skiva som verkligen blandar de olika musikstilarna ganska vilt. Min absoluta favorit, Kashmir får gå på repeat ett par gånger och när jag kollar på H-I så sitter han med sin MP3 inpluggad för att slippa lyssna antar jag, hmm vad säger det egentligen om honom? Att han har dålig smak vad det gäller musik, ja det visste jag ju redan, hur annars kan man förklara att han vägrar lyssna på ett en skön blandning av olika Jimmy Pagesolon med violinbåge på gitarren. Bara det ger ju en klar indikation........

Hur kan någon inte vilja lyssna på det? Ja det övergår ju min fattningsförmåga!!

Lite fina bilder som jag har tagit sedan i början av april: först en av de jättehöga rosor jag fick av H-I, sedan följer några härliga bilder av Östersjön från Simrishamn och slutligen några vackra bilder av magnolia från idag.

Fredag och snart, dvs, idag är det är det lördag.

Fredag, veckans roligaste dag normalt sett, så inte idag. Huvudet kändes tungt och migränen slog till när jag skulle ge mig av till jobbet, kunde som tur vara hemma några timmar. Fullproppad med Zomig Nazal åkte jag till jobbet vid kl.12.

När jag slutade vid kl.17 och stängde och låste kändes det ganska skönt att kunna gå hem, väl medveten om att jag nog inte skulle ha det så kul resten av kvällen med tanke på migränen.
Åkte till Max och köpte Crispy Chickensallad. Till efterrätt blev det en Pepe, en lakritsstrut från GB, mm, den var faktiskt riktigt god.

Satt och hängde lite i soffan och försökte läsa lite i en bok som jag precis har lånat på bibblan. Sista Resan till Phnom Penh av Jesper Huor, men det gick inte så bra. Gick alltså och la mig kl 19 på kvällen

Vaknade kl 8 idag lördagmorgon av att vår granne som är i byggtagen, började såga och spika, och det lät som de stod inne i vårt sovrum, vilket i och för sig ligger vägg i vägg med "nybygget". Som tur är händer det inte så ofta så det var helt ok, någon gång måste man ju få lov banka lite utan att någon gnäller.

Vaknade gjorde jag iallfall, H-I var som vanligt redan uppe och hoppade. Efter frukost började vi städa och vid lunch var vi klara. Kändes ganska skönt att ha det rent och fint omkring sig och att hela dagen inte hade gått åt till städning, det blev t.o.m. en liten runda till återvinningscentralen med lite trädgårdsavfall och annat skräp. Städmusik idag blev Pink och hennes senaste cd, I'm not dead. Min absoluta favoritlåt på denna är U + Ur hand som fick gå på repeat några gånger.

Ikväll får det bli lite slappsittning framför tv:n och ett försök att läsa klart boken jag började på igår. Den verkar väldigt bra och jag ser fram emot att få läsa den. Ska också försöka läsa Pol Pots leende av Peter Fröberg Idling om jag får lite tid över senare i vår. Fast just nu ligger det ganska många måste böcker på min lista och alla hinner jag inte beta av fast jag vill.

Ska ge Stina en ny chans ikväll och kolla på Scissors Sisters, jag har inte sett någon video med dom, utan bara hört dom på radio. Jag blir glad av att höra deras I Don't Feel Like Dancing och det är väl det som är huvudsaken.

Har precis pratat med en kompis, hon ska åka till Paris med sin syster och fira sin födelsedag där, låter underbart!

Jag har varit i Paris två gånger och det finns ju så otroligt mycket att se på, saker som man inte kan se någon annanstans i världen. Det jag gillade mest i konstväg i Paris var de fantastiska näckrostavlorna på Musée de l'Orangerie. Jag gillar Monet och har släpat med J och H-I att kolla på hans tavlor runt om i världen. Inte så att vi har åkt dit p.g.a. tavlorna men vi försöker alltid trycka in något museum i schemat. Senast vi var i Paris tvingade jag en ganska medgörlig H-I och en ganska omedgörlig J att åka med till Giverny och kolla på Monets fantastiska hem, i synnerhet köken, både det blå och det gula.

Monets trädgård gick inte heller av för hackor och jag är väldigt glad över att jag lyckades övertala dem att följa med och titta på den. I själva verket är det väl mer den än huset som folk åker för att titta på.

Nu väntar jag på att höra av J och O så vi kan åka och handla. Sen ska det bli läsa av! Tråkigt nog måste det ha stått fel i tidningen för det var inte förrän nästa vecka som Scissor Sisters skulle vara med. Tur att jag inte tittade på det då, fast synd att jag missade Laleh.

Jo, förresten jag använde min nya violtvål idag när jag duschade och den doftade underbart.

I takt med tiden...

Torsdag och bara en dag kvar tills det är fredag och en hägrande ledig helg. Ja, ledig och ledig, här ska städas och så kommer jag säkert att få sitta större delen av helgen och leta länkar till min temasida om 70-talet. I och för sig roligt men inte på helgen.

Annars var det jobb som vanligt, var dock på ett intressant möte på morgonen och fick då min lilla kasse med godsaker från Lush av S, som hade varit på shoppingrunda i G-borg. Mina inköp via ombud, blev bl.a. deodoranten Silky Underwear, som luktar jasmin och innehåller bl.a. lugnande exotisk vetivertolja. Där fanns också en helt fantastisk violdoftande tvål, Gratuitous Violet och sist men inte minst, en len rosendoftande buttercream för duschen, som heter Ring of Roses. Dessa produkterna är inte bara en fröjd bara för luktsinnet utan den estetiska biten blir också tillfredställd. Thanks S!

Det känns som om jag bara har handlat dusch- och tvättprodukter den senaste tiden och det kanske stämmer, nästa vecka ska jag slå till med en ansiktskräm, jag tror jag behöver en nu, jag känner mig väldigt torr på huden.

Ojojoj vad tiden går, känner att jag har suttit här och skrivit länge nu, kaffet är uppdrucket och min käre H-I hemma, kanske dags att göra något annat nu, kanske läsa lite i mina musiktidningar som jag knappt har hunnit kolla i än.

Sitter iallafall och lyssnar på Wah Wah från cd:n No Quarter med Jimmy Page och Robert Plant, deras ganska kortvariga samarbete från 1994 som resulterade i två cd-skivor, No Quarter och Walking Into Clarksdale plus en dvd No Quarter/Unledded med inspelningar tillsammans med Londons Metropolitan Orchestra och lite av samarbetet med marockanska musiker. Deras version av Page& Plant Unplugged.

Wah Wah brukar jag spela på morgonen på sommaren så att man har någon glad melodi att vakna till, på vintern hjälper det inte iallfall.

På No Quarter finns också låtar från Led Zeppelintiden, bl.a. Thank you, en låt Robert Plant skrev till sin dåvarande fru, Nobody's Fault But Mine och Gallows Pole. Led Zeppelinlåtarna är ganska omarrangerade men fortfarande väldigt bra.

Blev lite nyfiken på betydelsen No Quarter och letade reda på en förklaring på internet, vill man, kan man läsa den här.

Lite bilder på mina "doftsensationer, tyvärr kan jag ju inte förmedla doften, men jag önskar att jag kunde det.

I låtsasvärlden är det nu onsdag.

På jobbet satt jag bl.a. och försökte hitta länkar till en Temasida som jag jobbar med, inte helt lätt när man blir avbruten hela tiden. Det kräver faktiskt en del koncentration att kunna hitta något bra och inte första bästa länk som ser hyfsad ut!

Efter att ha kännt mig ur slag hela dagen och lite småirriterad, mest på att vädret har ändrat sig så totalt från sol och blå himmel till blytunga skyar! Ungefär så tungt kändes mitt huvud också!

Tog bussen hem, såg J komma susande i full fart på cykel utanför sjukhuset, gick direkt och la mig, när jag kom hem, steg upp lagom för att kolla på Heroes. Den är faktiskt mycket bra och den är fortfarande oförutsägbar i det stora hela. Varje gång jag har sett den så önskar jag att jag hade haft den på DVD eller på datorn så jag kunde se flera avsnitt i följd.

Är lite nyfiken på vilka artister som ska uppträda på Montreux Jazz Festival i år, det ska iallafall mycket till för att det ska slå förra årets artister, i synnerhet invigningskvällen som var en Tribute till Ahmet Ertegun, grundaren av Atlantic Records. Jag vet, för jag var där!

Om man drabbas av en oemotståndlig lust att åka dit så finns programmet för i år här, men skynda, skynda de brukar sälja slut snabbt!

Alla möjliga artister uppträdde, från de lite äldre jazzmusikerna som t. ex. Les McCann, Cornell Dupree, Buddy Williams, och Ronny Cuber till ett lite yngre stjärnuppbåd med Solomon Burke, Ben E. King, George Duke, Chaka Khan, Steve Winwood, Stevie Nicks (sångerska i Fleetwoood Mac en gång i tiden), Kid Rock, Paolo Nutini och så en av orsakerna till att jag åkte dit, Robert Plant, Led Zeppelins golden god. Den andra orsaken, Jimmy Page, hade tyvärr fått förhinder men han var ursprungligen uppsatt på programmet.

Gissa vem som faktiskt nästan tappade sugen när hon hittade en fransk tidning på tåget mellan Genève och Montreux och den braskande rubriken var Led Zeppelinlegend ställer in! När jag på stapplande franska läste artiklen kom det fram att han hade fått ställa in p.g.a. en knäoperation.

Annars hade ju bara hans framträdande varit värd den ganska dyra biljetten och resan till Schweiz, många gånger om!!

Här har man nästan lust att citera en av romanfigurerna i ungdomsboken Rockar fett av Domenica Luciano, hon låter en av huvudpersonerna säga ungefär såhär, många hårdrockssångare är så vackra så man skulle kunna gå på deras konserter även om de var stumma. Ungefär detsamma skulle man kunna säga om vissa gitarrister!!! Fast då haltar ju jämförelsen eftersom de inte alltid sjunger, så jag fär väl säga gitarrister utan fingrar då, eller ok, jag skulle säkert gå och kolla på Led Zeppelin om de bara stod stilla och tysta på scenen, jag erkänner!

Så pasande att jag sitter här och lyssnar både på Travelling Riverside Blues och Whole Lotta Love med Led Zeppelin och Corinne Bailey Rae som har gjort en hyfsad version av Led Zeppelins Since I've been loving you från hennes självbetitlade album från förra året.

Lika passande är det kanske att jag precis läste detta på denna Led Zeppelin sajten.


" NY Memorial for Ahmet Ertegun Today [April 17] Some of the biggest names in rock music, including Mick Jagger, Eric Clapton, Phil Collins and the surviving members of Led Zeppelin, will attend a private memorial in New York on Tuesday for their late boss, Atlantic Records founder Ahmet Ertegun.
Clapton, Collins and Stevie Nicks are among the scheduled performers, an Atlantic spokeswoman said. The event, organized by Ertegun's widow Mica, will take place at Jazz at Lincoln Center. (reuters)"

Berättar kanske mer om mina Montreux-äventyr en annan gång.

Lite vackra vyer från Montreux kommer här:

Låt oss låtsas att det är tisdag.

Isåfall kan vi ju säga att jag har haft sagostund för fem stycken ganska söta och snälla små barn. Sedan flöt allt på som vanligt på jobbet fram tills straxt innan lunch då min måndagkollega virvlade in i rummet, lika glad som vanligt.

Med sig hade hon bl.a. ett superfint kort som hon själv hade gjort, (jag har förmånen att känna två riktiga superproffs på scrapbooking) med en alv och glitter på vingarna. Det kommer att bli svårslaget att ge mig kort framtiden med sådana vänner! Jag blev riktigt rörd av vad du hade skrivit E!

Inte nog med det det, med kännedom om min förkärlek för lite lyxigare saker fick jag ett jättefint läppglans från Beatuyshop. Det var grönt och vårlikt med blommor på. Jag blev så himla glad!

Efter jobbet var jag och klippte mig, det är alltid lika skönt att bli ompysslad.
Min frisör som jag har gått till i fem år nu är jätteduktig och väldigt trevlig. Efter att ha gullat en stund med hennes ursöta vovve, blev jag färgad och klippt och under tiden utbytte vi en massa skvaller om vad som hade hänt sedan sist. Det var en hel del faktiskt! När vi inte pratade satt jag och drack ett gott grönt te och lyssnade på jazz i form av Madeleine Peyroux. Med någon cm kortare hår och alla utväxter täckta kunde jag gå därifrån och känna mig ganska nöjd med min dag!

Inte blev kvällen sämre av en dubbeldos House och det sista av vårt goda Påskkaffe från Kränku.

En bild på mitt nya läppglans:

I don't care if monday's blue....

Fast, idag har verkligen inte varit blue alls. Vissa dagar känns det bara som om livet leker och idag har varit en sådan dag. Allting har gått bra idag och det känns som om jag har varit inne i ett positivt flyt. Hurra!

Absolut det jag kommer att sakna mest med mitt jobb är min arbetskamrat på måndagseftermiddagarna, en smart och snäll tjej som både har åsikter och står för dom. Dessa eftermiddagar brukar var de roligaste på hela veckan, så även idag tror jag mig kunna säga redan nu.

Solen skiner idag också och jag antar att det är därför som man plötsligt känner sig levande igen, plus att man har en förhoppningsvis rolig tid framför sig. Bara ungefär åtta veckor till skolavslutningen och då brukar sommaren var här.

Ser fram emot imorgon när jag ska gå och klippa och färga håret, plötsligt känns det jätteroligt att göra sådana saker som man "bara" gör i vanliga fall. Antagligen får jag min "goody bag" från Lush också imorgon och det ser jag också fram emot.

Har precis sett Anna Pihl, jag gillar verkligen Charlotte Munck som spelar Anna, hon har en intensitet i blicken som gör henne trovärdig när hon lovar något, ja helt enkelt tror jag att man kan kalla det för scennärvaro. Iben Hjejle som spelar Mikala är också bra, jag gillade henne redan när hon var med i High Fidelity.


Har lyssnat lite på Bluesbreakers idag och jag gillar den. Inte alla låtarna men det känns som om den vinner terräng lite mer för varje gång man lyssnar på en låt.

Annars brukar jag oftast bli helt galen i en låt och börja lyssna på en artist eller band den vägen.

Alla som känner mig väl brukar antyda att jag har vissa terrieranlag, d.v.s. när jag är eller blir intresserad av något så släpper jag inte taget så lätt. Detta gäller även när jag blir intresserad av någon låt, då vill jag lyssna på allt av just den artisten eller bandet.

Kom iallafall hem idag till två härliga tidningar som låg och väntade i brevlådan, inte nog med det några små "fynd" från Tradera hade också hittat vägen dit, är det konstigt att man känner sig glad då? Glad blir man också av denna lilla uppmaning som jag hittade på en rolig sida på internet.

Grilltajm och nymålat.

Söndag idag och snart är helgen över, tyvärr. Det hade inte varit dumt med ett liten semester just nu när det är börjar bli grönt lite överallt i snåren.

Idag grillade vi för första gången i år, hoppas att det inte blir sista bara, vi är inte sådär jättebra och börjar i princip aldrig att grilla om vi inte får en "spark i ändan" av någon som tycker att vi ska göra det. Idag fick vi iallafall en välriktad sådan av J.

Gjorde grönsallad och potatissallad och under tiden J gjorde vegetariska spett, fick slänga på en vanlig chorizo till H-I för att han inte skulle bli alldeles för förtvivlad över våra vegetariska vanor, eller ovanor som han nog skulle säga. H-I tvättade målningen på huset och O målade staket vitt och fint, nu börjar det verkligen kännas att sommaren är på väg.

Ett av mest sommarlika ljud jag vet är när man går förbi på en gata och man hör klirret av glas och tallrikar när folk håller på att duka utomhus. Hemma hos oss kunde man nu både höra detta och känna lukten både från grillen och lukten av nymålat.

Annars har det varit en lugn och skön dag, siter och hänger i soffan och ska kolla lite på tv:n, är ganska trött, somnade inte förrän vid tretiden inatt, satt och rensade bland alla mail på hotmailen. Det tog ganska lång tid, man vill ju inte ta bort mail som har ett visst affektionsvärde eller mail med bilder i. Jag borde verkligen ta mig tid att spara ner dom på hårddisken, annars sitter man kanske där en vacker dag med lång näsa utan några bilder alls.

Kollade lite på tv:n även igår, såg Stina! Jag tycker inte att hon är så bra som jag mindes henne från hennes tidigare tv-program, jag tycker att hon skulle ha nöjt sig med lite färre gäster och längre intervjuer, det är då hon är som bäst. Christer Fuglesang var riktigt avslappnad och mycket trevligare än vad jag trodde tidigare. Ola Salo var också riktigt avslappnad och inte så manerad som han har varit några tidigare intervjuer som jag har hört.

Sämst var när Stina böjde sig fram och såg djupt in i kameran och försökte gotta sig i mordförsöket på en av astronauterna i Fuglesangs besättning. Hon såg närmast besviken ut när en av de amerikanske tjejerna lugnt avfärdade henne med att mordförsöket inte berodde på astronautyrket i sig utan var ett vanligt svartsjukedrama.

Ikväll ska jag läsa några av de musiktidningar som jag köpte i onsdags och inte har hunnit kolla i än. Gick in på Presstop och det visade sig att de hade extrapris på en hel del tidningar, för varje tidning man köpte fick man ta en gratistidning från deras lager av förra årets osålda ej returnerade tidningar.

Jag köpte aprilnumret av Mojo, Mojo Classic, Reccord Collector, Classic Rock och Uncut, och så valde jag fem stycken blandade tidningar från Instyle, Elle, Marie- Claire och några matmagasin. Så nu har jag en hel härlig packe med nya olästa, fräscha tidningar att fördjupa mig i eller om jag så vill bara bläddra och ströläsa i.

Årets första sommardag, nästan som iallafall.

Fredagen flöt på i gamla spår, jobb hela dagen. Sedan direkt hem och det var bara så skönt att komma hem och sätta sig ner och ta av sig lite de alldeles för varma kläder som man naturligtvis hade tagit på sig. Solen sken och lovade fint väder även dagen efter.

Eftersom idag är dagen efter så kan jag ju berätta att solen verkligen infriade sitt löfte, den har nämligen skinit som besatt hela dagen. Började dagen med att äta en snabb frukost och sedan gå en sådär halvrask promenad för att möta J som hade beslutat sig för att hälsa på. Naturligtvis var jag för varmt klädd idag också, men det kunde avhjälpas genom att ta av sig jackan.

Tillsammans gick vi hem och det var så himla skönt att bara gå och prata i sådant här underbart väder. Ingen jäkt eller stress. Efter ett tag åkte vi till stan för att handla lite god lunch, det blev Mikais goda spett med jordnötssås och nudlar.

Passade på att köpa lite goda dofter idag, t.o.m. till extrapris. Gillar J.Lo's Love at first Glow bodylotion, både den diskreta doften som gör att man kan använda den tillsammans med en parfym av annat märke utan att det blir doftkrasch och glittret som blir kvar på huden. Och att jag gillar sånt som glittrar torde vara välkänt av de som känner mig.

På stan hittade jag J.Lo's duschkräm, Miami Glow för halva priset och köpte därför två stycken.
Samtidigt köpte jag Kylie Minougues doft Darling, den påminde jättemycket om Guccis Rush, och den fanns i lite mindre förpackning, något jag gillar.

Den luktade ovanligt bra, annars så tycker jag oftast att de s.k. stjärnparfymerna från Britney Spears till Paris Hilton brukar vara ganska tråkiga. De försvinner ju oftast efter ett tag också, av förklarliga skäl. Den enda jag har gillat innan i den vägen är Naomi Campbells deodorantspray, Sunset. Den fanns dock inte kvar på Kicks inne i stan och man skulle visst inte ta hem den mer heller. Den trevliga tjejen som expedierade mig skickade med lite cellulitkräm, (ska jag gilla det eller tyckte hon att jag såg ut att behöva den? hmmm..) och en flaska parfymspray. Det piggar alltid upp lite extra när man får något sådär oväntat.

Åkte hem och vi satte oss i trädgårdsmöblerna som H-I och O satte upp i trädgården bara minuterna innan. Det var så otroligt skönt att sitta ute i strålande sol, med trevligt sällskap och äta och slappa. Efter kaffet skjutsade vi J och O hem. Sedan körde vi till ett annat Kicks för att kolla N. C's Sunsetspray fanns där. Hade tur efersom bara en enda fanns kvar och att jag lyckades lägga vantarna på den. Köpte en annan sort som också luktade gott till J. Tyvärr skulle man inte ta hem Sunset där heller längre, snyft. Även min förra deodorant från Armani, White, har tyvärr försvunnit som märke eftersom jag inte kan hitta den längre.

Jag gillar dofter väldigt mycket, de senaste åren har jag varit väldigt förtjust i Stella av Stella McCartney, ja kanske överhuvudtaget rosendofter. Har precis också provsniffat på Stella in two, två olika dofter som kombineras ihop, Peony and Amber, den var inte någon direkt hit hos mig men jag får nog prova den igen.

Annars är jag och har varit länge varit, mycket förtjust i Chanel no 5, en gammal klassiker, Armanis She, Angel av Thierry Mugler och just nu en halvklassiker, Envy av Gucci.

På tisdag får jag också en liten påse med goda tvålar och buttercreams från Lush. En kompis köper hem dom till mig från Göteborg där hon är i helgen.

Igår lånade jag hem en cd från biblioteket där jag jobbar, jag har själv köpt in den dessutom, det är det klassiska s.k. Beano-albumet med John Mayalls Bluesbreakers och Eric Clapton, detta är en utökad version med både mono- och stereoversionen + en cd med outgivet material. Låter lovande men jag har inte lyssnat på den än. Men jag gillar Eric Clapton, det var också fantastiskt roligt att ha sett denna levande legend i verkliga livet.

Vi såg honom i Globen förra sommaren på min födelsedag och han var fantastiskt bra. Han hade också med sig en väldigt duktig bluesgitarrist som hette Robert Cray. Bäst var det när Clapton gjorde en fantastisk version av Crossroads, när han spelade de första takterna av då jublade nog hela publiken i Globen unisont utom möjligtvis då H-I som inte visste vilken låt det var/är. Jag hoppas att han bara retades men man vet aldrig var man har honom.... Se konsertaffischen.

Det var iallafall en underbar sommardag, tyvärr hade det regnat lite innan på dagen men det klarnade upp tills på kvällen. Clapton var fantastisk bra så vad mer kan man begära av sin födelsedag? Det enda som kunde ha gjort den mer fulländad hade varit om J och O också hade varit där.

Jag kommer ihåg att under dagen sprang vi runt på Moderna Museet där vi bl.a. såg Paul McCarthys utställning Shop Head/Head Shop och Östasiatiska Museet där vi såg en fotoutställning av Kevin Kling om barn och lycka i asien. Vi intog en härlig lunch på Rosendals Trädgård, besökte Prins Eugens Waldemarsudde vilket vi båda tyckte var fantastiskt fint, både inne - och utomhus. Efteråt åkte vi på en fantastisk runda, Stockholm runt med båt. Så kul det var att få se se den kungliga huvudstaden ur ett annat perspektiv.

Torsdag morgon och vaknar med huvudvärk, det känns att det kommer att bli en jobbig dag. Dock börjar den bra med ett trevligt möte och vi gick igenom vissa uppdelningar inför höstens schema.

Hade ett kortare möte med min blivande chef. På väg till min ordinarie arbetsplats gick jag inom och hämtade mina glasögon, skönt att ha fått tillbaka dom. Migränen slog till ordentligt och jag var tvungen att ta ytterligare en Zomig Nasal och åka hem. Väl hemma mådde jag riktigt illa och fick gå och lägga mig. Som tur var kunde en annan tjej hoppa in för mig på mitt chattpass i eftermiddags.

Satt och bläddrade lite i boken The Spoken Word Revolution (slam, hip hop & the poetry of a new generation). Man fick en cd med boken, där kan man bl.a. lyssna till Aragorn in person, d.v.s. Viggo Mortensen. Han framför bl.a sitt eget poem Weekends. Annars så gillar jag nog ett annat av hans utvalda poem bättre. Hillside, heter den och första versen går så här:

Hillside

We underestimate damage
done to the sky
when we allow words
to slip away
into the clouds.

Ungefär så kanske man känner sig när man har sagt något riktigt dumt och önskar att man hade tänkt efter före.

Onsdag med Blondie.

Onsdagen gick även den i lite mer i ovanlighetens tecken. Jobbet började med ett tidigt möte och fortsatte med kurs hela eftermiddagen. Kursen var väldigt intressant även om jag nog inte fattade allt lika fort som vissa av mina kollegor. Jag behöver alltid sitta och testa och prova mig fram, jag vet om att jag inte är världens snabbaste när det gäller teknik.

Efter kursen gott kaffe och trevligt sällskap med J och O. På kvällen kom min käre make hem efter ett snabb besök i Stockholm, alltid trevligt när han är hemma igen.

Satt och bloggade och lyssnade på en skiva, denna gång på en grupp som fick sitt genombrott på 70-talet. Blondie, som för mig är väldigt förknipad med sångerskan i bandet Debbie (Deborah) Harry, anses av många som ett av de mest inflytelserika punkbanden. Med låten Heart of Glass gjode de stor succé både i Europa och USA 1978. I Storbritannien hade de redan tidigare samma år haft en jättesuccé med låten Denis.

Debbie Harrys spröda men ändå kraftfulla röst är fanatstisk, särskilt i sådana låtar som Heart of Glass och Dreaming, (den senare gjorde Yo La Tengo som en cover på albumet Freedom of Choice: Yesterday's New Wave Hits As Performed By Today's Stars). Däremot är jag inte särskilt förtjust i Call me som fanns med på soundtracket till American Gigolo.

Min absoluta favoritlåt med Blondie har jag kommit fram till att det måste vara Maria. Visserligen kom den inte förrän 1999, d.v.s. 17 år efter att bandet bröt upp. Maria finns på cd:n No Exit och jag tycker personligen att Debbie Harrys röst aldrig har varit bättre. Den kan man verkligen lyssna på och njuta av många gånger.

Debbie Harry är still going strong och turnerar i år med Cyndi Lauper och Erasure i True Colors Show. Jag tycker det är så fantastiskt kul att så många 70-tals artister fortfarande är aktiva inom musiken och turnerar och även släpper skivor.

Innan jag gick och la mig såg jag naturligtvis favoritserien Heroes, äntligen fick man veta vem Sylar är, hu vad spännande!

Back to life, back to reality.

Tisdag och full fart igen efter helgen. Kom tidigt till jobbet, men fick straxt en förfrågan om jag kunde hoppa in några timmar på kvällen på den avdelning som jag så småningom ska börja på. Som om inte det räckte så fick jag hoppa in på en annan avdelning också. När jag kom hem var jag helt slut, nästan 12 timmar på jobbet. Fast jag var trött så kändes det ganska bra, både av att ha kunnat hjälpa till och att ha klarat av det.

Väl hemma satte jag bara mig och slappade framför tv:n och ett dubbelavsnitt av House, först på tv4 och sedan på canal+. Hade trevligt sällskap framför tv:n av J och O.

När jag blev ensam så satte jag på det irländska bandet Snow Patrol's senaste skiva, Eyes Open.

Jag har gillat skivan i några månader och min favorit just nu är Chasing Cars, en låt som blev en hit efter att ha spelats i ett avsnitt av Grey's Anatomy. Efter det spelades den också i en säsongsavslutning av serien One Tree Hill. Efter det har Snow Patrol också förekommit i bl.a. Cityakuten och ytterligare avsnitt av Grey's Anatomy. Jag förstår att just den blev en hit för den växer efter hand, men att som Virgin Radio's lyssnare rösta fram Chasing Cars som bästa låt genom tiderna tycker jag är så missvisade att det inte är sant.

Det är inte måndagmorgon, men väl måndagkväll.

Jaha, så är det snart dags att börja jobba igen, känner mig ganska rostig efter både sjukdom och påsklov. Känner mig fortfarande inte riktigt bra och har lite käning av migrän idag.

Har inte gjort särskilt mycket idag, har varit och handlat och fixat lite inför morgondagen bara.

Eftersom det ändå har varit påsk och vi inte har haft så många religiösa inslag tyckte jag att det var dags nu. Så väldigt religiöst var det väl inte, jag satte iallfall på cd-skivan, Ljuva lovsång -Hallelujah moments. Det är inte så förskräckligt som det låter, skivan börjar helt fantastiskt med den så tragiskt bortgågne Jeff Buckleys version av Leonard Cohens underbara sång, Hallelujah.

(Jag gillar även Rufus Wainwrights version av Hallelujah som jag hörde första gången när jag såg första filmen om Shrek.)

Sedan följer ett pärlband av kända artister som Joan Baez, Cat Stevens, Elvis Presley, Stevie Wonder o.s.v. Alla sjunger sånger som har någon sorts religiös överton, men man kanske inte riktigt förknippar Bridge over troubled water eller We Shall Overcome med Pete Seeger med religion, eller? Jag har nog inte gjort det iallafall.

En annan av artisterna på skivan är den amerikanska countrysångerskan Alison Krauss som enligt obekräftade rykten håller på, eller precis har spelat in en skiva med Robert Plant och det är ju verkligen något som jag personlig ser fram emot! Man kan ju inte få för många skivor med mannen som har världens bästa rockröst!!!

Något annat som är jätteroligt är att J och O är tillbaka i Lund efter sitt gotlandsbesök. De verkar ha haft jätteroligt och har hunnit med en massa där. Med sig från gotland hade de också en supertrevlig present från O's föräldrar. Nymalet påskkaffe och ägg i form av marsipanägg, mandelägg och nougatägg, mums!!

Snart dags att kvarta, ska ju tyvärr upp tidigt imorgon.

Påskdagens äventyr.

Så mycket äventyr var det kanske inte, men hade vi haft otur kunde vi ha träffat på den bilist som trafikradion gick ut och varnade för. Turligt nog höll vi kanske och tankade precis när den bilisten som man varnade för, passerade i full fart på fel sida, alltså mot den mötande traffiken. I vilket fall som helst såg vi aldrig honom/henne vilket jag är mycket tacksam för.

Hemma hos farmor var det mycket lugnare, det var bara vi och A & M och naturligtvis, farmor. Vi blev bjudna på en liten påskbuffé med bl.a. rökt strutskött och en god skaldjurspaj. Det var jättetrevligt att träffas igen, det var ju ett tag sedan och det är alltid roligt att uppdatera sig om vad som har hänt sedan sist. Sedan är det ju alltid roligt att träffa människor som man har saker och ting gemensamt med och som det känns bekvämt att prata med.

Väl hemma pratade jag också några timmar! med S i telefon, lustigt att tiden bara flyger iväg ibland när man sitter och pratar med kompisar, det var ett tag sedan jag gjorde det sist, så det var jättekul.

När vi körde hem regnade det ganska häftigt och återigen kände jag mig trött och sliten utan att ha gjort något.

Både på vägen dit och hem satt jag och läste Roadrunner -Rockvandringar i 60-talets London av Lars-Åke Madelid, en ganska rolig liten bok som bl.a. tar oss med till de olika klubbarna i swinging London när allt begav sig. Boken ska ses som en ganska översiktlig redovisning av olika klubbar och vilka artister som spelade där någon gång. Boken är alldeles för summarisk för att ge någon form av kronologisk redovisning, men ok, det utger den ju kanske inte heller sig för att göra.

Vad den däremot gör, är att den får en att önska att man hade varit tonåring i London vid den tiden och hade haft alla de här fantastiska klubbarna att gå på och alla de här fantastiska artisterna att upptäcka.

Någon som verkligen upptäckte en massa artister var BBC's numera bortgångne, berömde dj, radiopresentatör och journalist, John Peel. Efter att ha jobbat med diverse i USA i ett antal år kom han tillbaka till England och började jobba för piratradion Radio London. Han spelade en massa bluesmusik och introducerade amerikansk västkustmusik till de brittiska åhörarna, t.ex. Arthur Lee's Love, och Doors. Även sådana giganter som Bob Dylan, Cream, John Mayall and the Bluesbreakers och sedemera Marc Bolan och T. Rex fick extra skjuts av John Peel. När Radio London stängde ner sina sändningar var inte steget långt till BBC och Radio 1, där hans mycket personliga stil som dj gjorde honom lika älskad av artisterna som av vanliga lyssnare. Han var också en flitigt förekommande presentatör av BBC's Top of the Pops.

När vi kom hem var jag tvungen att spela Ever fallen in love (with someone you shoudn't 've). Det är en cover på Buzzcocks gamla mästerverk från 1978 som stora delar av Englands musikelit gjorde som en tributskiva till John Peel efter hans bortgång, där överskottsintäkterna går till Amnesty International. Några av artisterna som deltar är Roger Daltrey (Who), David Gilmour (Pink Floyd), Elton John och sist, men absolut inte minst Robert Plant (Led Zeppelin). Jag tycker att denna versionen slår orginalet med hästlängder men jag är kanske biased.

(Här kan man lyssna på videon, detta kräver Windows Media Player)

I vilket fall som helst köpte jag skivan i London hösten 2005, där kunde man även köpa böcker om honom och en samlingscd med urval av hans favoritartister. Att han verkligen var omtyckt förstår man då man de båda åren efter efter hans död har firat John Peel Day, då en massa band, kända och okända, hyllar honom med spelningar.

(Nu blev jag även sugen på att åka till London, men när är man inte det?)

Jag kom i allfall hem från London med väskan lastad med musikböcker, bl.a. den då nyutkomna biografin över Led Zeppelin av Keith Shadwick, Led Zeppelin - The Story of A Band and their Music 1968-1980. Nu ska jag snart lägga mig men jag ska ytterligare en gång lyssna på Ever fallen in love.

Årets konstrunda.

Ja, den var inte så jättelång men inte dessto mindre väldigt trevlig. Vi blev inbjudna på vernissage till R och hans mamma som hade en gemensam utställning i S. Efter en ganska slö morgon gav vi oss iväg. Väl framme blev vi bjudna på god mat och trevligt sällskap. Fick bl.a. några av de godaste bullar jag har smakat.

Tavlorna var verkligen jättefina och jag är djupt avundsjuk på alla som har konstnärliga talanger, vare sig det är konst eller musik. Jag skulle hemskt gärna ha haft lite talang på det hållet själv. Något annat som var jättefint var den fantastiska utsikten över havet. Östersjön visade sig från sin bästa sida, klarblått vatten med vita skumtoppar och nära strandkanten simmade en magnifik svan, han var inte särskilt blyg utan simmade nästan ända fram till oss.

Fick några bra bilder på svanen och havet och när jag väl har lärt mig hur man publicerar bilder ska jag försöka lägga ut några, kanske någon bra bild på det lilla charmtrollet F också?

Vi fortsatte konstrundan på ett mycket modest sätt och besökte MårtenPers Källa som i år hade bl.a. en utställning av Michael Östlund, en av konstnärerna bakom ett av de nya Linnéfrimärkena. Sedan var det dags att åka tillbaka hem. Kände mig ganska frusen och kall, förkylningen har nog kommit tillbaka lite, kröp ihop och somnade på soffan. Godnatt.

Den längsta dagen.

Eftersom långfredagen är årets längsta dag eller i alla fall känns som så, så passade jag på att städa i min garderob. Det är ett sisyfosjobb så det kändes ganska passande att göra det idag. Några sopsäckar senare, och med bara ett kort avbrott för att laga och äta lunch, var vårrengöringen klar för denna gången. Min käre man hade dock en migränliknande huvudvärk så han fick gå och och lägga sig och sova en stund.

Turligt nog blev han bättre, om än inte helt bra. För att pigga upp oss hade vi köpt biljetter till Music and Lyrics med Hugh Grant och Drew Barrymore i huvudrollerna. Det var tur eftersom filmen var jättetrevlig. En småmysig och varm historia som man blev glad av att se. Att Hugh Grant var så pass bra på att sjunga förvånade mig. Filmens 80-tals video är såå rätt och så på pricken 80-talet vad det gäller kläder och frisyrer som jag minns det.

Hur kunde den i mitt tycke så fantastiska 70-tals musiken med synliga attribut som långa vackra lockar, blommiga skjortor, putande läppar och långa härliga gitarrsolon, ja allt vad 70-tals rocken stod för, eller den mera androgyna glamrocken utmynna i 80-talets ganska slärstukna syntmusik med midjekorta jackor och välputsade frisyrer?

Jag är dock inte förvånad äver att jag gillade filmen, jag brukar gilla filmer som Hugh Grant är med i, t. ex. Love Actually, Bridget Jonesfilmerna och Fyra bröllop och en begravning. I den sista Bridget Jones filmen var dock de båda manliga huvudrollerna den största behållningen. Att "Bridget" så totalt flippade ut var ganska tråkigt, och visst kunde Renée Zellweger ha haft mer än två ansiktuttryck? Nej där var det Hugh Grant och Colin Firth som tog hem de komiska poängerna.

Alltså har det inte blivit mycket vare sig läst eller lyssnat. Men tack vare Music and Lyrics har dock inte dagen varit helt musiklös, jag upptäcker att jag går och nynnar på PoP! Goes my heart. Den är faktiskt ganska gullig.

Något annat som är gulligt är det MMS som J skickade till mig idag. Hoppas att ni hade roligt på släktmiddagen.

Nu är det snart dags att gå och lägga sig men innan dess ska jag lyssna på Heartbreaker och min absoluta Led Zeppelinfavorit Kashmir, jag tror jag skulle kunna lyssna på den en hel dag i sträck. Hm, det kanske jag ska prova på en dag, bäst att inte göra det när min käre man är hemma dock, han skulle säkert tycka att det är en legitim skilsmässoorsak.

Plötsligt så händer det....

Oj vad jag har längtat efter att få skriva detta som har varit en hemlighet sedan i tisdags. Jag fick vikariatet och jag bara är såå glad! Låg som jag skrev i ett tidigare inlägg hemma och försökte kurera min förkylning och hålla febern nere, plötsligt så ringde det. Lite sådär halvsnurrig svarade jag och det var min blivande chef som ringde. Jag insåg ju stundens allvar och det var now or never. Hon frågade hur jag mådde och jag sa att jag var halvkass, då kan kanske jag pigga upp dig sa hon och på en startsträcka på fem sekunder, hade jag en puls på 150 och ett otroligt löjligt, men nöjt leende i ansiktet. Jag vet inte om jag tackade henne tillräckligt men skulle du någongång läsa detta så tack A!! Jag lovar att jag ska göra mitt allra bästa. Jag hade dock lovat att inte säga något så inte förrän idag när det var det officiellt, så nu kan jag babbla på hur mycket som helst.


Har messat några kompisar och fått en massa grattis tillbaka, så kul det ska bli att jobba tillsammans med "nygamla" arbetskamrater.

Idag tog jag en promenad ute för första gången sedan förra veckan, det kändes skönt fast jag blev fort trött. Imorse steg upp jag upp och kollade lite på tv efter att jag hade läst morgontidningen, kom rakt in i ett Beat Club Performance från 1967 med Cat Stevens, herregud vad han såg ung ut och vilka otroligt läckra kläder han hade! Sådana kläder skulle jag utan att tveka gärna gå i idag. Sjöng bra gjorde han också, I'm gonna get myself a gun hette låten. (Kunde inte låta bli att kolla upp hur gammal han var där, 19 år om jag inte räknade fel , iallafall är han född 1948).

Så kom min käre man hem och vi försökte röja lite bland dammtussarna här, medan han gick och lyssnade på melodifestivalslåtarna, med Godmorgon på repeat, lyssnade jag i andra rummet på The Long Road Home med John Fogerty, det är en samlingsskiva som innehåller låtar från både hans tid som sångare, låtskrivare och gitarrist och "bandleader" i Creedence Clearwater Revival och från hans karriär som soloartist.

Att H-I står ut med Uno och Irma är något jag förundras över, tack och lov har han inte så taskig musiksmak som man skulle kunna tro, han lyssnar faktiskt på både Queen, hans favoriter, och Pink Floyd, en annan favorit och blandat men han tenderar att bli fast för vissa mindre njutbara låtar ibland. Ska han nu tvunget fastna för någon schlagerlåt kunde det väl åtminstone ha varit the Arks!

Förresten, CCR har alltid tillhört mina favoriter och när jag lyssnade så förflyttades jag hastigt tillbaka i tiden till, way back when, när jag för första gången hörde Travelin' Band. En annan liten minnesglimt som flimrade förbi är när jag och min pappa står och letar igenom skivbackarna på Domus i Kristianstad efter Cosmo's Factory, CCR, femte, och kanske bästa, album. När jag väl kommit hem låste jag in mig i mitt rum och spelade skivan gång på gång tills min mamma mitt i natten ropade att jag måste sluta spela nu, inte så konstig kanske, om det inte hade varit för att jag hade sovit i flera timmar vid det laget. Tydligen hade jag spelat skivan så många gånger att t.o.m. min kära mamma hörde den i drömmen.

Övergick till att lyssna på Yo La Tengos I'm not afraid of you and I will beat your ass. Den var ganska mysig att lyssna på med sin blandning av indie-rocklåtar. Ingen låt som fastnade direkt, ska lyssna lite mer på den imorgon.

Såg ungefär halva dvd:n Heavy Metal- Louder than life, 3 timmar mycket prat och inte så mycket musik, det blir lite för uppstyckat när en massa kända och halvkända och okända ska uttala sig om samma sak hela tiden. Lite synd när man vill höra någon prata initierat om ett band. Just denna kändes som om man hade velat få in så mycket som möjligt om så många som möljligt.

Jag har t.ex. kollat på de flesta dvd:er som har getts ut om Led Zeppelin och de är av ganska medioker kvalitet. Ska man kolla på någon bra dvd om Led Zeppelin är det den officiella dubbeldvd:n som släpptes 2003 som gäller, den är producerad av Jimmy Page och det om något borgar för bra kvalitet, han släpper inte ifrån sig en enda ton som inte är fulländad! The Song Remains the Same är också den ett roligt inslag i Led Zeppelinsagan. Lite sanna och lite drömda sekvenser som blandas, ingen superhistoria men ganska kul att se ändå.


Annars, den absolut bästa dokumentär förutom ovanstående officicella LZ-dvd:n, var den jag såg förra året, Ray Davies -världen från mitt fönster, där han själv berättade om sig och Kinks, sedan kom Bob Geldorf, Elvis Costello och Paul Weller med intelligenta kommentarer.

När jag nu ändå är inne på ämnet film och dvd, kolla gärna på The Blow Up, filmen är en kultklassiker av Michelangelo Anonioni från 1966. Kläderna är fantastiska, historien ganska kul och man ser en massa då okända, numera mer kända skådespelare. Sist men inte minst så innehåller filmen en liten snutt på ca 3 minuter med The Yardbirds med uppställningen Jeff Beck och Jimmy Page, bara för dessa minuter är filmen värd att ses om inget annat!!!

Apropå, Jimmy Page och gitarrsolon, tidningen Guitar World har listat de 20 bästa gitarrsolona genom tiderna och bloggen Cityrag har har sammanställt länkar till videos av alla dessa på Youtube. Tyvärr har en del av dessa plockats bort från Youtube, men listan kan man ju alltid kolla in om man vill. Tipset hittade jag i Metro, tack.

På Youtube finns ju också en mängd andra godbitar, t.ex denna Jimmy jams with Elvis, om denna uppställningen hade varit sann, vilken skön musik hade då kunnat smeka våra öron tro?

Annars har det inte hänt så mycket här idag, jo, jag har planterat om några blommor, skönt att ha det gjort, och har tvingats slänga mina fantastiskt vackra mörkröda glödande rosor som jag fick av min käre man på vår bröllopsdag i lördags, de var vissna nu. Det blev ingen middag för att jag var sjuk, men väl de högsta rosor jag någonsin sett, de var nog 110 cm höga. Tyvärr fick de skatta till förgängelsen idag.

Också tyvärr, är min kära dotter på gotland, önskar att hon var här, men när hon nu inte är det så hoppas jag att hon och hennes pojkvän har det riktigt skönt hemma hos hans föräldrar och att de äter en massa god mat. Dock inga ägg, det skulle jag inte önska att någon måste utsätta sig för. De enda ägg jag vill ha i påsk ska vara av marsipan eller choklad!

Ute skiner solen och inne skiner jag....

Förkylningen fortsätter att frodas och jag känner mig fortfarande kass. Var hos doktorn igår och kollade örat, ingen inflammation men väl vätska bakom trumhinnan och undertryck. Det kan också förklara smärtan, men ok, det lär gå över med tiden hoppas jag.

När jag kom hem somnade jag en stund och sedan låg jag och läste klart Drömfakulteten, den var väldigt lättläst, en riktigt udda bok men ändå fängslande från första till sista sidan. Jag tyckte om den och kan rekommendera den till alla som är nyfikna på Valerie Solanas och hennes SCUM -manifestet (Society for Cutting Up Men), hennes besatthet av Andy Warhol och en möjlig förklaring till varför hon skjöt honom. Det är dock ingen biografi, Stridsberg är mycket noga med att påpeka att detta är fiktion rakt igenom. Trots allt känns boken så trovärdig och den är så intensiv ibland att man känner att man sitter brevid Berättaren och kollar på henne och den döende Valerie Solanas. Läs den!

Samtidigt så var jag helt enkelt tvungen att lyssna på David Bowie och hans låt Andy Warhol, jag gillar inledningen där Bowie säger this is a song about a painter from New York, Andy Warhol. Himmel vad Bowie är bra förresten, jag tendera att glömma mellan varven vilken fantastisk artist han är. Låten finns bl.a. på Hunky dory.

J och O var hemma hos oss och åt middag, Enchiladas, mums, jag kunde t.o.m. känna lite smak fast förkylningen har tillfälligt berövat mig lukt - och smaksinnet. Idag flög de till Gotland för att spendera påsken där och hälsa på O's föräldrar, hoppas att de får en härlig helg, längtar lite till gotland själv. Har aldrig varit där utan att det har känts bra. Gotland är verkligen som en annan värld på sommaren, massor av människor, smaker, lukter, en atmosfär av kontinenten och bekymmersfrihet. Kanske för att vi har haft semester när vi har varit där kanske för att vi har spenderat tid med en massa trevliga personer, inte minst vår kära dotter och hennes pojkvän och hans föräldrar.

Har försökt lyssna lite mer på Jarvis Cocker och det är ingen dålig cd han har gjort, inte lika catchy som de han gjorde med Pulp men en gedigen skiva. Mina favoriter är, Don't let him waste your time, och From Auschwitz to Ipswich som är riktigt fängslande.

Har dessutom försökt mig på att lyssna på Annika Norlin, hon har även gett ut skivor under namnet Hello Saferide. Jag måste erkänna att jag inte har lyssnat så mycket till henne, men jag gillar verkligen Ep:n Would you let me play this EP ten times a day? Särskilt gillar jag the Quiz, den är helt suverän. På Annikas MySpace kan man lyssna till både den och Highschool Stalker och andra godbitar.
Säkert är hennes först skiva på svenska och tyvärr ger den mig inte samma känsla alls, jag tycker den känns ganska tråkig, det ska vara, Vi kommer att dö samtidigt, som sticker ut en bit, kanske för att det är första singeln och jag har hört den flera gånger, videon till den är dock mysig. Men ingen tumme upp här.

Har sett några filmer senaste tiden som har varit ömsom vin ömsom vatten, Pingvinresan, var väldigt bra, de lite långsammare partierna i filmen var lätt förlåtna av det annars ganska rörande innehållet, har aldrig anat att en naturfilm skulle kunna beröra mig. Någon film som inte berörde mig alls utan snarare gjorde att jag blev sur för att den var så dålig var, Rika vänner, med bl.a. Jennifer Aniston. Filmen var dålig och slutet var abrupt och ännu sämre än filmen i helhet.

Har pratat lite med syrran idag, alltid roligt att prata gamla minnen, konstig att vi är så lika i vissa saker när vi annars är så olika som personer.

Nu ska jag vila lite, har lite migrän idag. Hopas min käre man kan ta lite ledigt från jobbet i påsk så det kanske kan bli lite blommor planterade. Sitter och tittar på två stora krukor påskliljor som står i fönstret och inser att utan blommor skulle livet vara bra mycket tråkigare och framförallt bra mycket färglösare.

Sol, feber och Joni Mitchell

Såg jätttemycket fram emot helgen, strålande väder och chans att vara utomhus. Istället blev det rinnande näsa och halsont och huvudvärk. Så har hela helgen förflutit, tyvärr. Ligger här och slökollar på tv:n, hemma från jobbet. Lite piggare blev jag dock av att jag hade trevligt besök, J gör mig alltid glad och ganska nöjd med livet.

Har precis sett Farväl Falkenberg. Den var ganska charmigt gjord med de lite drömska urblekta hemmafilmssekvenserna som väl de flesta känner igen. Alla har vi väl någon gång suttit och kollat på gamla mer eller mindre intressanta filmer från vår barndom. Filmen kändes i. a. f. som om den var gjord med som ett stort mått kärlek, och jag gillade den mer än vad jag trodde jag skulle göra. Har hört både positiva och negativa saker om den.

Har dock inte lyssnat så mycket på musik i. o .m. att jag har varit (är) sjuk. Just nu snurrar Joni Mitchells Blue, hela skivan är en juvel, det finns inga dåliga låtar på den. Carey när man vill bli glad, inte underligt att Ulf Lundell gjorde en cover av den, Glad igen, eftersom han också gillar Joni. Lyssna på båda och känn att det börjar spritta i benen och man vill sjunga och dansa med.

Titellåten Blue, A case of you och River, den senare är den perfekta vinterlåten för mig, (ibland önskar jag samma sak som Joni, a river that I could skate away on....) alla är de poetiska, melankoliska och helt underbara!

Inte heller att förglömma är den fantastiska California som inspirerade Jimmy Page och Robert Plant att skriva den lika underbara Going to California.
Nu börjar febern ta ut sin rätt och det är dags för ytterligare ett par alvedon.